Brisbarnen

Läste i tidningen idag att Bris tagit emot dubbelt så många samtal efter att Patrik Sjöberg berättat om sin barndom. Jag ryser bara jag tänker på alla dessa barn.
Något som oroar mig när jag läser sånt här är också var alla dessa barn har gömt sig. Tyvärr får man väl tänka på att en del barn säger att de blivit utnyttjade bara för att få uppmärksamhet. Det är precis lika synd om dem som får så lite uppmärksamhet så de känner sig tvingade att hitta på. Att vara ett litet barn som försvinner i mängden måste vara fruktansvärt. Ingen varken ser eller bryr sig. Nu är det så stort bara för att kändisar går ut och berättar om sin barndom. Det är förskräckligt att det måste till något sånt.
Jag hade en vän när jag var i 12-årsåldern som berättade att hennes pappa inte var riktigt snäll mot henne. Som 12-åring kan man inte fullt ut förstå detta och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag pratade med fröken som i sin tur tog upp detta med föräldrarna. Nu visade det sig att (som tur var) allt bara var påhittat. Tjejen var arg på sin pappa och de kom inte riktigt överens. Jag vet att jag tyckte synd om den här tjejen som behövde hitta på något sånt här om sin egen pappa. Nu som vuxen kan jag tänka mig att det måste vara fruktansvärt att som förälder råka ut för något sånt också.
Det är ju så svårt att veta vad man ska göra. Tyvärr hade jag också en kompis när jag var 15 år som gav sken av att hon bodde hos toppenföräldrar. Man kunde verkligen inte tro annat än att allt var bra. När hon var 16 år flyttades hon helt plötsligt till en skola i Uddevalla för att gå ut sista terminen. Jag förstod inte varför. Jag kunde inte ringa och prata med henne heller för jag visste inte var hon var. Jag fick sen veta av mina föräldrar vad som hade hänt. Hon blev förflyttad för att inte någon skulle se att hon var gravid! Sen fick jag veta det värsta av allt. Det var hennes pappa som var far till barnet. Hon skulle föda sin egen pappas barn! Det här hade pågått hela hennes uppväxt och hennes 8-åriga syster var också inblandad. Jag hade gått och trott att allt var ok ända sen jag lärt känna henne som 7-åring. Bara tanken på vad hon hade blivit utsatt för gör en mörkrädd. Var fanns alla kändisar då? Var fanns det sociala skyddsnätet? Var fanns alla som kunde hjälpa henne. Hon hade vuxit upp i tron att det var som det skulle för mamman sa ju inget heller. Jag har inte träffat henne efter hon flyttade. Jag vet inte om jag skulle klara det då. Jag kände mig ju också som en dålig kompis som inte hade märkt något.

Hur ska vi nu få tag på dessa barn där det inte hjälper att kändisar träder fram? Hur ska vi få tag på dessa barn som tror att det ska vara så? Jag har nu som vuxen pratat med andra vuxna som gått igenom sånt här och dom säger att de inte vågade berätta. Dom kände sig medskyldiga och ville inte vara orsak till att föräldrarna ev. skulle skiljas. HUR ska vi hitta alla dessa barn?

Raja satt och spanade på alla båtarna i hamnen. Hon ville så gärna hoppa ombord på någon av dem.

Tim och Raja skulle förstås ut i vattnet och söla ner sig också. Hemi var så snäll och väntade hos mig.

Är det ett flygplan? Är det ett Ufo? Är det en fiskmås? Nä, det är bara Tim som kastar pinne åt Raja. =)

Ett sjöodjur kom springande mot mig. Är så glad att jag har en hundbur bak i bilen så jag slipper att få sand i hela bilen när vi ska åka hem.





Vart tog dagen vägen?

Sitter här nu och funderar på vart dagen tagit vägen.Det verkar som att ju mer jag har att göra ju kortare blir dagen. Man blir aldrig färdig med allt det där som man tänkt sig. Jag hade med mig hundarna till Ljungskile och de fick springa och leka en stund i vattnet. Gör inget att de får mycket sand och saltvatten i pälsen. De ska ju bada sen när vi kommer hem. Jag skulle igentligen ha gett dom det stora vårbadet för flera dagar sedan men jag har inte hunnit med det.
Väl hemma igen kom jag på att jag lovat Tim att hjälpa till att plocka maskrosblad till Kaninerna. När jag ändå plockade ogräs kunde jag ju göra det i rabatterna. 3 rabatter senare kom jag på att jag glömt att köpa mjölk och vaniljsåspulver. Iväg med en väldig fart. Kom hem med 2 kassar. Tyckte det var lite konstigt när jag bara skulle köpa 2 saker !? Vet inte vad det är som är fel. Jag eller alla varor i affären. De bara skuttar ner i vagnen och riktigt tigger och ber:- Snälla, vi kan väl få följa med dig hem? Tänk om varorna kunde hoppa upp ur påsen och ställa sig på rätt plats när vi kommer hem också men nä, det sket sig allt. Jag får allt vara så snäll att plocka ur kassarna också.
Jag hade tänkt göra rabarberpaj idag men innan jag kom så långt att  jag kunde börja så var klockan så sent och Tim & Robin skulle gå och kägga sig. Ja, ja, vi gör pajen imorgon istället. Då blir det ju fredagsmys samtidigt.
Nu när pojkarna lagt sig och det börjar bli lite lungt är det så skönt att krypa upp i soffan och se någon bra film eller något. I morgon ska jag försöka hinna med att göra allt det där som jag inte hann idag.
Nu ska jag dra mig i säng för jag ska ju hinna med att sova också. ...Zzzzzzz....


J-lar! Hundarna skulle ju badas också! Äh... det får bli ett morgondopp istället. =)


...zzzzzzzzz...

Livet-En dans på Rosor ???

Ja hur är det nu? Är livet en dans på Rosor? Nja, ett par taggiga j-lar i så fall. Efter X antal bakslag fanns det inte mycket energi över kan jag säga. När allt går fel är det inte roligt längre. Man sätter sig ner och tänker:
- Varför ska detta hända just mig och just nu? Hur ska jag kunna ordna upp detta? Kan det Aldrig få vara bra?
Kom fram till att det är just så här man INTE ska tänka. Allt blir ju "Bara natta". Ingen kommer ju och fixar sakerna åt mig. Jag måste ju göra det själv. Tänk istället att:- Jag förtjänar att få ha det bättre och se sen till att det blir så också! Det finns en dikt som Viktor Rydberg skrev som jag tycker säger en hel del.

Hesiodos råd
Bön med lyfta händer är ej nog, lantman,
då du ber för jordens gröda.
Bed med handen på din plog.
Då välsignar bönens kraft din möda.

Om man bara sitter och vill ha hjälp så händer ingenting. Det är först när man gör något och försöker själv som hjälpen kommer.
Sååååå.....nu ska jag banne mig ut och se till att jag också får ut mesta möjliga positivt av livet!!
Jag har ju redan barn och barnbarn, ett hus att bo i och människor runt omkring som bryr sig så jag har redan kommit väldigt långt på vägen =)

Var för inte gå till den det gäller ?

Det måste finnas fler än jag som råkat ut för denna grupp av människor som tror sig veta allt. De tror en massa och en stund senare så måste det ju bara vara så. Helt plötsligt har ett rykte blivit sanning och detta helt utan inblandning av personen/personerna det gäller. Otroligt!
Tror du tillräckligt mycket så blir det sanning tillslut!?
Tror- Det gör man i kyrkan, sa alltid min pappa. Så rätt han hade i mycket.

Några exempel...
Fick höra på omvägar att jag och en kompis var värsta ovännerna. Jag ringde givetvis kompisen och undrade om jag missat något. Han var lika oförstående som jag. Det kom sen fram att två personer hade stått och funderat över varför de inte hade sett mig och min kompis tillsammans på ett tag och när detta spreds vidare så blev resultatet att eftersom vi inte setts tillsammans så måste vi ju vara ovänner ! Tänk om de ändå hade frågat mig direkt ! Vad mycket tid jag sparat åt dem!

Något annat som är irriterande är när folk inte vågar fråga och bestämmer sig för att vad de tror måste vara det rätta. Det kanske inte alls är så som de tror !! Allt blir så fel då. Har varit med om att en person i den närmaste skaran har berättat mycket om mig, om vad jag varit med om och hur jag växt upp. Vanliga alldagliga saker. Problemet är bara att inte en enda gång har hon frågat mig hur det igentligen ligger till! Men oj vad hon visste mycket om mig. Innan du har frågat så vet du ingenting alls! Det finns också de som lyssnar på vad den ena personen har att säga och glömmer av att det sällan är ens fel att två träter. Det finns alltid mer än en "sanning" ! Genom att bara lyssna på det de vill och slå dövörat till åt andra hållet kan de förstöra för alla inblandade. Att hålla sig utanför och inte vilja lägga sig i är också ett ställningstagande. Finns också "vända-kappan-efter-vinden-tekniken. Då håller man med alla och är inte ovän med någon. Man har oftast ingen riktig vän heller.

En riktig vän för mig är en som kommer direkt till mig och frågar hur det igentligen ligger till. En person som bryr sig utan vinning för egen del. En person som jag kan lita på helt enkelt!

Ibland måste man dra handbromsen...

Ja nu är i allafall våren här på riktigt. Underbart och härligt men också väldigt stressande. Så mycket man vill göra ute i trädgården. Rensa rabatter, förbereda grönsakslandet, göra klart muren på baksidan huset och fixa till gräsmattan som ska bli där. Det finns hur mycket som helst att göra. Sen får man inte glömma den vanliga vardagen heller. Städa, tvätta, laga mat, se till att pojkarna har gjort sina läxor och skicka iväg dem till skolan.
För några år sedan gick jag rakt in i den berömda väggen så det braka om det. Man fattar inte vad som  hände och sen sitter man där. Kan ju säga att det är inte helt enkelt att ta sig upp igen. Det krävs mycket tålamod och motivation och ändå kan man trilla dit igen. Fördelen med att ha varit där är att man lär sig mycket om sig själv. Jag lärde mig att prioritera. Jätteviktigt! Jag lärde mig att säga nej och jag rensade bland mina så kallade vänner. Hellre få riktiga vänner som man kan lita på än en massa falska typer som vänder kappan efter vinden.
Pojkarna var hemma några dagar med en jobbig förkylning och för mig resulterade det i en lunginflammation. Allt detta på en gång gjorde att jag kände att det var dags att dra i handbromsen. Ogräset i rabatterna finns kvar i morgon också och de riktiga vännerna finns kvar och väntar när det är dags att släppa på handbromsen igen.
Nu har jag det så bra att jag har två 12-åringar(snart) hemma som planerar inför påsken. De verkar ha det så roligt så man kan inte annat än dras med i alla planer. Det piggar upp. Tänker bara på hur jag firade påsk när jag var i den åldern. I Färgelanda fyller man påskbrev med godis och springer runt i stugorna. Det gällde att slänga in påskbreven och springa snabbt så de inte han se vem påskkärringarna var. Det blev lite konstigt när min kusin från Uddevalla kom upp. Hos henne delade man ut tomma påskbrev och förväntade sig att få godis i utbyte. Jag kunde inte förstå det då. Om man ger så får man tillbaka, man ska inte förvänta sig något sådant. När utdelningen var klar så hade vi godis båda två och det var ju det viktigaste.

(storasyster och lillasyster på väg till Blåkulla)

Nu har pojkarna planerat in varje minut av påskhelgen. Vi ska inte vara hemma utan vi ska ta premiärturen med båten och fira påsken på en ö. Tycker det låter väldigt bra. Det är så roligt att gå på skattjakt ute på öarna nu innan alla Badjävlar (ursäkta uttrycket) kommer och förstör lugnet.
Nu ska jag gå ut och njuta av naturen och ta vovvarna med på en långpromenad. Dags att släppa på handbromsen igen.

Glad påsk på er allihopa.

Äntligen!
Det känns så lustigt i hela kroppen,
vad var det som pirrade så?
Det kändes som att allt var toppen,
kan det vara nyttigt då?
Då slog det mig, att detta jag känt,
det var ju så välbekant.
Att tidigare har ju detta hänt.
Javisst ja, det var ju sant.
Det är ju våren som är på gång,
och ljuset kommer med den.
Nu är inte natten lika lång
och snart har vi sommar igen!