Brisbarnen

Läste i tidningen idag att Bris tagit emot dubbelt så många samtal efter att Patrik Sjöberg berättat om sin barndom. Jag ryser bara jag tänker på alla dessa barn.
Något som oroar mig när jag läser sånt här är också var alla dessa barn har gömt sig. Tyvärr får man väl tänka på att en del barn säger att de blivit utnyttjade bara för att få uppmärksamhet. Det är precis lika synd om dem som får så lite uppmärksamhet så de känner sig tvingade att hitta på. Att vara ett litet barn som försvinner i mängden måste vara fruktansvärt. Ingen varken ser eller bryr sig. Nu är det så stort bara för att kändisar går ut och berättar om sin barndom. Det är förskräckligt att det måste till något sånt.
Jag hade en vän när jag var i 12-årsåldern som berättade att hennes pappa inte var riktigt snäll mot henne. Som 12-åring kan man inte fullt ut förstå detta och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag pratade med fröken som i sin tur tog upp detta med föräldrarna. Nu visade det sig att (som tur var) allt bara var påhittat. Tjejen var arg på sin pappa och de kom inte riktigt överens. Jag vet att jag tyckte synd om den här tjejen som behövde hitta på något sånt här om sin egen pappa. Nu som vuxen kan jag tänka mig att det måste vara fruktansvärt att som förälder råka ut för något sånt också.
Det är ju så svårt att veta vad man ska göra. Tyvärr hade jag också en kompis när jag var 15 år som gav sken av att hon bodde hos toppenföräldrar. Man kunde verkligen inte tro annat än att allt var bra. När hon var 16 år flyttades hon helt plötsligt till en skola i Uddevalla för att gå ut sista terminen. Jag förstod inte varför. Jag kunde inte ringa och prata med henne heller för jag visste inte var hon var. Jag fick sen veta av mina föräldrar vad som hade hänt. Hon blev förflyttad för att inte någon skulle se att hon var gravid! Sen fick jag veta det värsta av allt. Det var hennes pappa som var far till barnet. Hon skulle föda sin egen pappas barn! Det här hade pågått hela hennes uppväxt och hennes 8-åriga syster var också inblandad. Jag hade gått och trott att allt var ok ända sen jag lärt känna henne som 7-åring. Bara tanken på vad hon hade blivit utsatt för gör en mörkrädd. Var fanns alla kändisar då? Var fanns det sociala skyddsnätet? Var fanns alla som kunde hjälpa henne. Hon hade vuxit upp i tron att det var som det skulle för mamman sa ju inget heller. Jag har inte träffat henne efter hon flyttade. Jag vet inte om jag skulle klara det då. Jag kände mig ju också som en dålig kompis som inte hade märkt något.

Hur ska vi nu få tag på dessa barn där det inte hjälper att kändisar träder fram? Hur ska vi få tag på dessa barn som tror att det ska vara så? Jag har nu som vuxen pratat med andra vuxna som gått igenom sånt här och dom säger att de inte vågade berätta. Dom kände sig medskyldiga och ville inte vara orsak till att föräldrarna ev. skulle skiljas. HUR ska vi hitta alla dessa barn?