Tror du tillräckligt mycket så blir det sanning tillslut!?
Tror- Det gör man i kyrkan, sa alltid min pappa. Så rätt han hade i mycket.
Några exempel...
Fick höra på omvägar att jag och en kompis var värsta ovännerna. Jag ringde givetvis kompisen och undrade om jag missat något. Han var lika oförstående som jag. Det kom sen fram att två personer hade stått och funderat över varför de inte hade sett mig och min kompis tillsammans på ett tag och när detta spreds vidare så blev resultatet att eftersom vi inte setts tillsammans så måste vi ju vara ovänner ! Tänk om de ändå hade frågat mig direkt ! Vad mycket tid jag sparat åt dem!
Något annat som är irriterande är när folk inte vågar fråga och bestämmer sig för att vad de tror måste vara det rätta. Det kanske inte alls är så som de tror !! Allt blir så fel då. Har varit med om att en person i den närmaste skaran har berättat mycket om mig, om vad jag varit med om och hur jag växt upp. Vanliga alldagliga saker. Problemet är bara att inte en enda gång har hon frågat mig hur det igentligen ligger till! Men oj vad hon visste mycket om mig. Innan du har frågat så vet du ingenting alls! Det finns också de som lyssnar på vad den ena personen har att säga och glömmer av att det sällan är ens fel att två träter. Det finns alltid mer än en "sanning" ! Genom att bara lyssna på det de vill och slå dövörat till åt andra hållet kan de förstöra för alla inblandade. Att hålla sig utanför och inte vilja lägga sig i är också ett ställningstagande. Finns också "vända-kappan-efter-vinden-tekniken. Då håller man med alla och är inte ovän med någon. Man har oftast ingen riktig vän heller.
En riktig vän för mig är en som kommer direkt till mig och frågar hur det igentligen ligger till. En person som bryr sig utan vinning för egen del. En person som jag kan lita på helt enkelt!
En riktig vän är inte lätt att få. Man får jobba hårt, både för att få en o att vara en. Det kan vara svårt att vara ärlig ibland åxå, klarar vännen total uppriktighet?
SvaraRaderaSkitsnack ska man undvika så mycket man bara kan! Varför är det så lätt att snacka om folk o så svårt att stå för det? Jag försöker leva efter ett motto.: Kan du inte säga detta till din vän, o se honom/henne i ögonen när du gör det, då ska du inte säga detta OM din vän till andra..... Det är så fegt att inte säga det till den det vederbör!
Försöker alla att inte snacka skit, så tror jag världen skulle bli en mycket bättre plats att vara på! Speciellt vi tjejer!!! Vi kan vara otroliga när vi kommer igång! Halvmobbing direkt. Usch!!