Jaha, så var den här helgen förbi. Oscar (mitt barnbarn) har varit hos oss hela helgen. Tycker det var evigheter sen mina barn var så små. De minsta är ju snart 12 år. Stora karlar (tycker de själva i alla fall) Det känns så kul att få smått i huset igen. Inte en lugn stund. Man blir så varm i hela kroppen när Oscar kryper upp i knät och vill gosa en stund. Det har varit att göra hela tiden. Vi har cyklat (Oscar i cykelkärra), lekt i sandlådan, varit på promenader, jagat kaniner och åkt hundkärra. Eftersom jag har haft en rejäl förkylning har jag inte varit ute så mycket det senaste så jag fick en vårchock när jag gick ut. Där fanns vitsippor, tussilago, nässelfjärilar, citronfjärliar, humlor, bin ja allt vårigt. Jag vänder ryggen till några dagar och då passar alla på att komma fram.
När Oscar åkte hem igår blev det alldeles tomt i hela huset. Jag gick in och satte mig och tänkte -Vad gör jag nu då?
Det tog i och för sig inte lång tid innan jag kom på alla saker som jag skulle göra. Fixa kvällsmat, plocka fram skolkläder till Tim och Robin, se till så de kom i säng i rätt tid osv. Somnade så gott i soffan framför Tv:n. Någon mer som har en sån soffa? Den riktigt ropar - Kom och sätt dig här hos mig. Jag är inte farlig. Jag ska bara söva dig lite. Kom nu då... Sådana soffor borde säljas med varningsinstruktioner.

I morse vaknade jag utav klockan. Sen vaknade jag av klockan igen. En tredje gång också innan jag kom på att det är ju måndag och jag måste upp och skicka barna till skolan. Vet inte riktigt vem den där Snooze är men jag gillar honom inte riktigt. Han har ju iof räddat mig från att försova mig några gånger men ändå.
Tim och Robin har fått börja gå hela låååånga vägen till bussen på morgonen. Ibörjan var det vissa protester men de kom snart på att mamma inte tånker köra dem till bussen längre när det är så fint väder och så ljust på morgonen. Jag har nog varit lite fjantig när det gäller den biten. Jag har kört dom till bussen varje morgon. Det är ju faktiskt hela 800 meter. Mitt försvar var - Det är mörkt, det är kallt, det regnar, tänk om de inte hinner osv. När de nu har börjat gå så funkar det hur bra som helst! Svårt att släppa greppet om att de inte är så små längre. Är nog tvungen att inse att de är ganska stora ändå...
Men nu har jag ju en annan liten bebis att skämma bort. Oscar!

Nu är det väl dags att ägna lite tid åt de fyrfota familjemedlemmarna. De ska ju också ha sin tid. Få se vad det blir idag. Kasta boll är kul så länge man inte heter Hemi och måste lämna tillbaka bollen igen. Dra kärra är också kul särskilt för Hemi som kan gå brevid och slipper dra. Om jag skulle träna lite lydnad med Hemi idag istället så hon får jobba lite extra. Ibland kan det vara lite svårt att hitta något som passar dem båda. En schäfer med mycket motor är lätt att aktivera men en jakthund har lite andra krav. Nu tittar Hemi på mig som om hon visste att jag skriver om henne. -Hör du matte. Du tänker väl inte hitta på något jobbigt åt mig idag?!
Jo, lydnad får det bli!